Matthewz

Jaa, då var det tisdag och om 2 timmar är det dags att börja jobba. Ser fram emot de så jag kan vara med barnen och kanske få nånting annat och tänka på.

De sista dagarna har varit väldigt jobbiga. Och det på grund av att min familj och jag inte kommer så himla bra överens.
Hon vill till exempel att jag absolut inte ska klaga om jag jobbar mer än jag borde, skolan är inte som hon berättade innan. Dom har möss som springer överallt här och äter på huset och skiter överallt. Det är en extrem ljudnivå här och enda sen jag började påpeka saker jag tyckte var lite jobbigt, förutom all hemlängtan och själva faktum att jag lämnat all säkerhet bakom mig för att komma till ett nytt land med ett nytt språk och andra sätt att se på världen. Så har hon även Sen jag började på peka detta börjat känna att hon nästan fryser ut mig. Och då känner jag bara att. Fyy om en vuxen människa inte ens kan hålla det på en seriös nivå. Då ser jag hällre till att leta på en ny familj. Visst. Det är en chansning men jag är villig att ta den. Jag tänker inte pinas ett år för Ingenting.
Tillexempel så säger värdmamman att jag är lat för att jag bara är med barnen och tar hand om deras saker. Min första tanke blir, vad fan gör jag där då? Jo. Jag är där för att hjälpa föräldrarna med barnpassning så dom får lite mer tid för sig själv. Jag ska då väl inte behöva ta hand om 2 vuxna människor och planera deras dagar och liv. Också? Det står då inte på mitt schema.

Jag har haft långa samtal med lcc och med gamla au pairen. Och när tillexempel lccn ( det är en kontakt person som hjälper till vid sånna här problem. ) säger att hon förmodligen inte skulle orka med den här familjen. Så känns det inte som om jag är den enda. Dessutom hade dom 3 aupairer innan dom fick den dom fick nu. Som inte heller klarade av dom här. Så. Ja, jag ska försöka sätta mig ner och prata med värdfamiljen och försöka få reda på allt. Men om det inte går. Är jag inte rädd för att gå ut och söka mig nått nytt!

Det jobbiga med att söka nytt är tyvärr då jag känner att jag trivs väldigt bra med barnen. Jag älskar att härja med dom och jag tycker jag fått bra kontakt med alla 3. Så om det värsta händer kommer det bli sjukt jobbigt att förklara för dom att det inte är deras fel att det blivit såhär. :(