Förberedelser för Usa. Del 2
Som sagt....Jag bara visste att jag skulle få den perfekta familjen. Jag intalade mig det hela tiden. Men tiden gick, månaderna gick, ingenting hände.....Jag började tappa hoppet om att åka till Usa. Jag visste att det skulle vara svårt. Men att jag inte skulle få en enda match efter 4 månader? Det trodde jag inte.
Det är tyvärr så att dom fortfarande är ganska syniska i Usa och det passar sig helt enkelt inte att en kille tar hand om barn. Speciellt inte en 20 årig elektriker, tydligen.....
Men så hände det!
Jag var iväg med ett skönt gäng till Åre för att åka skidor och festa. Då jag plötsligt mitt i natten får ett brev där det står "You have a match" i ett mail från cultural care. Jag fick en chock!
Skyndade mig in på hemsidan för att kolla. Och det första jag ser är 3 ungar. I åldrarna 9,11 och 12. Som står och tittar på mig. Jag läste igenom allt som stog om dom, blev tok glad och tänkte bara direkt! "YES"! :D
Men sen gick det några dagar. 2 eller 3 tror jag. Och jag började bli lite orolig. Det som skiljer familjernas sökning med oss au pairer. Är att familjerna kan ha 3 alternativ samtidigt, medans vi au pairer bara kan ha 1. Så dom kan välja och vraka lite medans vi måste "chansa" lite mer.
Hur som helst. Dagarna gick och jag orkade tillslut inte vänta. Så jag hörde av mig till Cultural och frågade om det var bra att jag tog kontakt med dom först? (oftast så är det värdfamiljen som tar kontakt med au pairen). Dom tyckte att det lät som en bra idé och jag skickade iväg ett mail till dom. Vi mailade till varandra ett par gånger och bestämde sen att vi skulle prata på skype!
"Betydde det här att dom vela ha mig? "
"Åh shit va drygt att börja rabbla engelska bara sådär?!"
"Vafan ska jag säga?"
To be continued.......
